Beschreibung:

ELIAS MARTIN (1739-1818), Vy mot Hornsbergs slott från Kristinebergs slott, signerad, daterad och betitlad Hornsberg från Kristineberg. D 26 Junii El. Martin, på baksidan signerad med blåkrita El. Martin, samt senare numrerad 32, akvarell och blyerts på papper, vattenmärke Fleur-de-lys, ramlinjer i blyerts, 20 x 26,5 cm Troligtvis utförd på 1780-talet efter Elias Martins återkomst 1780 från sin mångåriga vistelse i England. I sin luftighet och ljusa ton visar akvarellen påtagligt inflytande från engelskt akvarellmåleri. Kungsholmen fick sitt namn 1672 efter att tidigare ha kallats Munklägret efter ett Gråbrödrakloster beläget där före reformationen 1527. I samband med reformationen kom ön i kronans ägo och utnyttjades för jakter. År 1645 fick Munklägret sin första bro. Ett område, Stadshagen, blev stadsbornas gemensamma betesmark. På 1640-talet överlät drottning Kristina större delen av ön till Stockholm stad som vid den tiden expanderade kraftigt. Samtidigt gjorde hon ett flertal markdonationer till höga militärer och ämbetsmän som förlänades mark som tack för deras insatser under trettioåriga kriget. Fältmarskalken och riksrådet Gustaf Horn (1592-1657) erhöll ett markområde västerut vid Ulvsundasjön. Han lät där uppföra ett mindre slott med praktfull barockträdgård efter ritningar av arkitekten Jean de la Vallée Slottet döptes efter honom till Hornsberg. Det revs 1890 för att ge plats åt Stora Bryggeriet. Tomten bredvid tillföll fältmarskalken och riksrådet Lennart Torstensson (1603-1651). Han lät anlägga ett lustslott i trä med stramt hållen barockträdgård. 1750 ersattes denna av en byggnad i sten, nuvarande Kristinebergs slott. Torstensson kallade sin malmgård för Kineberg efter sin svärdotter Kristina Stenbock, som även fått ge namn åt området. Bägge egendomarna låg i förnäm avskildhet längst västerut. År 1672 fick holmen namnet Kungsholmen och bildade en egen församling. Kungsholmen var fram till mitten av 1700-talet i stort sett obebyggd. På O.J. Gjödings Chartan öfwer Kungsholmen eller Stockholms wästre malm, 1754, vilken visar slotten Hornsberg och Christinæberg i nordvästra delen av ön, ses bebyggelse endast på en del av öns östra sida (jämför illustration). Ännu vid sekelskiftet 1900 omtalades området som att åker, äng och skog härska oinskränkt på stadsdelens stora obebyggda delar.