Beschreibung:

CARL WILHELMSON 1866-1928 Midsommarafton - två flickor i blått Signerad C Wilhelmson. Olja på duk (weimarfärger), 98 x 48 cm. Utförd 1911 . PROVENIENS Direktör Karl Axelius, Stockholm . LITTERATUR Axel L. Romdahl: Carl Wilhelmson SAK publ. XLVII, Stockholm 1938, omnämnd i katalogen som nr 379 Ingen har som Carl Wilhelmson skildrat sin hembygd i den svenska västkustens Fiskebäckskil. I sina uttrycksfulla målningar blev han ljusmålaren från Bohuslän som gav liv åt vardagen och dess enkla skönhet. Kärleken till hemtrakten skulle under hela Wilhelmsons liv vara hans främsta källa till inspiration, om detta vittnar Axel L. Romdahl i sin monografi över konstnären: "Det skulle livet igenom vara den fasta punkten i hans tillvaro, den från vilken han utgått och till vilken han alltid kom tillbaka och där han i själva verket andligen hade sin varelse, vart än livets vägar förde honom." I auktionens målning tar Wilhelmson oss med till strandsluttningen ner mot Bögevik och kvällens festligheter vid utedansbanan. Vi möter två eleganta unga kvinnor klädda i senaste mode med tjusiga hattar. Auktionens målnings motiv återkommer i den fyra år senare fullbordade monumentala kompositionen Midsommarafton (180 x 380 cm), en av Wilhelmsons mest uppskattade och arbetade målningar. I ljusa och lätta sommarfärger visar Wilhelmson hur det gamla och nya Fiskebäckskil möts, Romdahl berättar att: "Det nya Fiskebäckskil är inte bara en skeppare- och fiskareby utan också en badort där de bofasta unga flickorna följa med och tillägna sig den stadselegans, som de sett hos badgästfamiljernas fruar, döttrar och tjänsteflickor. När dansen går på utedansbanan vid Bögevik om lördags- och söndagskvällarna blandas elementen med varandra, och det är icke lätt att se skillnad." I panoramat Midsommarafton som består av en mängd människor i olika grupperingar utmärker sig särskilt de två damerna i vår målning. Kvinnan till höger är den enda i hela kompositionen som möter betraktarens blick. Målningen har också en spännande historik, den har tillhört direktören Karl Axelius som förestod en välrenommerad skrädderifirma på Kungsgatan i Stockholm. I sin verksamhet stöttade han under åren olika konstnärer genom att som betalning för utförda tjänster ta emot målningar, däribland av Carl Wilhelmson Om detta har bland annat Kar de Mumma kåserat under rubriken Oss herrar emellan: "Axelius hette en annan skräddare, skicklig karl och ett stort original. Han finns beskriven i Hasse Z:s novell "Herr Axelin, en skräddare". För honom var yrket mer än ett yrke, det var en konst, en vetenskap. När han någon gång misslyckades, sjönk han förtvivlad ned i sin soffa som en bruten man och förklarade: -Om en kostym inte passar vid första provningen, så passar den aldrig. Jag kastar bort den och gör en ny. Det blev naturligtvis litet dyrbart, men på den tiden bekymrade skattemyndigheterna sig inte så mycket om byteshandel och "Axelin" böt varor (kostymer) mot konst. På hans väggar hängde många fina saker av J.A.G. Acke, Rikard Lindström m. fl."