Beschreibung:

KANDELABRAR, ett par, högklassiga sengustavianska stockholmsarbeten, tillskrivna Carl Ludwig Mangeot (bronsgjutare och hovciselör, 1777-1846), ciselerad, matterad och polerad brännförgylld brons, foten med källning, genomgående roulettedekor, avsmalnande fasetterad pelare på lejontassar, utsvängda kandelaberarmar med fästen av lejonmaskaroner krönta med voluter, bladhölstrade armar med akantus och fleuroner, fasetterade ljuspipor, krönt med urnformad ljuspipa med repstav och godronnerad botten, lösa manschetter, bottenplatta av lövträ, höjd 40 cm; smärre slitage LITTERATUR: Bukowski auktioner: Porfyr - en utställning kring föremål från Älvdalens Gamla Porfyrverk, Stockholm 1985, jämför kandelabrar med monteringar av samma tillverkare sidan 80, nr 66, samt ljusstakar monterade med ljuspipor av samma typ sidan 84, nr 83 Henrik Åberg: Tillverkning av förgyllda bronser i Stockholm under empiren, magisteruppsats, Uppsala universitet 1999 Christian Laine, red.: De Kungliga Slotten, Rosendals slott, Stockholm 2003, jämför jardinjär i Rosendals slott med bronsmonteringar av Carl Ludwig Mangeot sidan 319 I efterdyningarna av färdigställandet av Stockholms slott under 1750-talet kom flera inhemska yrkesgrupper att genomgå en utveckling av sällan skådat slag. Det stora byggprojektet med dess från framförallt Paris inkallade hantverkare skapade en grogrund för det förfinade svenska hantverk som skulle se dagens ljus under 1700-talets andra hälft och 1800-talets början. Gördelmakarsonen Fredric Ludvig Rung (1758-1837) kom genom släktförhållanden att avancera inom hovet vid sidan av skråtvånget och fick genom understöd från hovintendenten Jean Eric Rehn utnämningen hovciselör. Efter sex års studier i Paris stod Rung under stark influens från Pierre Gouthiérs verkstad och kunde vid hemkomsten till Sverige 1787 genomföra flera prestigefyllda uppdrag åt Gustav III. Den franskättade gördelmakaren Carl Ludwig Mangeot (1777-1846) kom att utbildas hos Rung, som under den gustavianska tiden var den främste och som i egenskap av hovciselör i princip hade ensamrätt för tillverkningen av högklassiga bronsmonteringar av kontinental klass. Rung hade dessutom genom sitt engagemang i Elfdahls Porphyrverk, som påskyndades av Gustav III, kunnat leverera flertalet av de bronsmonteringar som porfyrföremålen försågs med. Det är intressant att konstatera att Rungs elev Mangeot tog upp en konkurrerande tillverkning av just brännförgyllda monteringar till porfyrobjekt. Utan tvekan höll de sengustavianska arbetena av både Rung och Mangeot en så hög kvalitet att man ofta överträffade de bästa samtida parisarbetena. Mangeot hade en mångfacetterad produktion av exempelvis bordsplateauer, kandelabrar, ljusstakar, svärdsfästen och dylika föremål som ställde höga krav på såväl ciselering som brännförgyllning. Mangeot var även ålderman i gördelmakarämbetet under senare delen av sitt liv och uppges i bouppteckningen ha haft en galvanisk förgyllningsmaskin, vilken i så fall bör ha varit den allra första i landet. I räkenskaper framgår att Mangeot hade omfattande leveranser till de kungliga slotten 1826-1830. Redan 1814 levererade han en utsökt bordspendyl som var en var en julgåva från Karl XIII till kronprins Karl Johan, för att fira unionen mellan Sverige och Norge. I Mahognyförstugan på Rosendal finns den monumentala jardinjären i Åsby diabas som Mangeot bronsmonterade 1825 för en kostnad av 450 riksdaler banco. Både ljusstakarna och kandelabrarna har samma grundstomme med den kälade fotplattan, de avsmalnande fasetterade pelarna med urnformade ljuspipor, medan kandelabermodellen försågs med utsvängda armar med fästen av lejonmaskaroner krönta med voluter. Kvaliteten på ciseleringen och brännförgyllningen är enastående hög och håller internationell klass, sannolikt har delarna varit två eller tre gånger i elden under förgyllningsprocessen. Framförallt är de matterade partierna mästerligt utförda och här utgör ett par kandelabrar i privat ägo ett utmärkt jämförelsemate