Beschreibung:

MARCUS LARSON 1825-1864 Nattstämning vid havet Signerad och daterad MLarson 1858. Olja på duk, 85 x 122,5 cm. Ornamenterad och förgylld originalram PROVENIENS: Postförvaltare J. A. Lindholm Jean Bolinder, Stockholm Direktör August Cederberg, Göteborg J. Christer Ericsson, Österbodarne Egendom, Alingsås LITTERATUR: Axel Gauffin: Simon Marcus Larson 1825-1864. Ett svenskt konstnärsöde, SAK, XV, 1907-08, sidan 9 under Supplement till Simon Marcus Larson 1825-1864. Ett svenskt konstnärsöde, Förteckning över konstnärens arbeten, under 1858, nr. 247 "Sjöstycke. Det upprörda havet upptager förgr.; t.v. en fyrbåk, i bakgr. en ångbåt; flygande sjöfåglar avteckna sig mot den molnhöljda luften. Sign. MLarson, Retr. utst. 1898, Hr. Jean Bolinder") UTSTÄLLD: (Möjligtvis) Marcus Larsson utställning, Knutsalen, Malmö 16-17 februari 1859 (ingen katalog känd) (Möjligtcvis) Marcus Larson utställning, Lund maj 1859 (ingen katalog känd) Föreningen för nordisk konst, Stockholm 1880, Förteckning på oljemålningar och handteckningar af S. Marcus Larson, från 29 september 1880, nr. 48 under 1858 Marin vid månsken (Korsö fyrtorn) Marcus Simon Larsson - retrospektiv utställning, Stockholm 29 juni-8 augusti 1937. nr. 20 som Hav i månsken med fyrtorn Stockholm, Kungl. Akademien för de fria konsterna, Simon Marcus Larson, 1944, nr. 130 under 1858 Nattstämning vid havet Marcus Larson återvände senhösten 1857 i triumf till Sverige efter flera års vistelse i Düsseldorf och Paris. I januari 1858 avslog riksdagen inköp av hans monumentala målning Vattenfall i Småland, utförd i Paris 1856 (i Nationalmuseum), känd som den s k statstavlan. Trots detta hyllades han som Sveriges främsta landskapsmålare och han erhöll en mängd hedersbetygelser, bl a upphöjdes han till riddare av Vasaorden. På våren flyttade han till släktgården Flenshult i Småland i avsikt att skapa en skola för landskapsmålare. Den aktuella målningen kan betraktas som ett preludium till hans kända monumentalmålning Hav i månsken med fyr och brinnande ångbåt (258 x 177 cm) från 1859, förfärdigad på 10 timmar i Akademiska föreningens lokaler i Lund Det typiska för Marcus Larsons konst är dess förhärligande av elementens raseri. Axel Gauffin skriver: "Han målar stormen som tornar skyar och bräcker skog. Han målar forsen som slipar klippan och bränningen som krossar kölar. Han målar elden, det härligaste och fruktansvärdaste av alla, kampen mellan ljus och mörker, solen som genombryter åskmolnen, månens spökreflexer på vågorna, det brinnande fartygets dödsbål i natten." Samtiden fascinerades av Marcus Larsons unika förmåga att använda sig av ett flertal ljuskällor som illumination i sina månskensskildringar. På den stora Marcus Larson utställningen på Föreningen för Nordisk konst i Stockholm 1880, uttryckte en recesent följande inför Hav i månsken med fyr och brinnande ångbåt (Ny illustrerad tidning, 1880, s. 363: "På denna stora duk har Marcus Larson sammanfört ej mindre än sex olika ljussken; en brinnande ångbåt, blixten från ett kanonskott, en fyrlyster, åskstråle, månskenm komet." I den aktuella målningen har konstnären använt sig av två ljuskällor, en naturlig och en artificiell. Under 1800-talet fängslades människan av naturens krafter, och kände sig underdånig inför dem. Larssons intresse för att kontrastera naturens obändiga kraft och ursinniga temperament med ljuskällor skapade av människan, har troligtvis att göra med 1800-talets begynnande behov och förmåga att bemästra naturens krafter.