Beschreibung:

Objektsbeskrivning JOHN EKMAN 1880-1949 Skiss från Lidingön Signerad och betitlad a tergo på spännramen 'J. Ekman skiss från Lidingön'. Olja på duk, 50 x 61 cm "min bäste elev, en ovanligt stor begåvning, som var den enda ljuspunkten i samlingen" (Richard Bergh om John Ekman) När Konstnärsförbundets andra skola började sin verksamhet i oktober 1899 var det speciellt en elev som med sin osedvanliga talang kom att inge stora förhoppningar hos läraren och rektorn Richard Bergh. I ljuset av att det bland klasskamraterna fanns namn som Ivar Arosenius och Helmer Osslund är det onekligen förvånande att konstatera att den som gjorde störst intryck på Bergh är ett för de flesta i dag obekant namn i den svenska konsthistorien, John Ekman. Se referensbild av Ivar Arosenius porträtt av konstnärskamraten John Ekman från 1903. I samlingarna på Nationalmuseum (NMH 809/1925) Oaktat denna anonymitet var John Ekmans mångfacetterade talang av en sådan art att den skulle komma att påverka hela skolans framtid. Detta framgår i ett brev från en till synes utarbetad Bergh till en av skolans mecenater, Pontus Fürstenberg, daterat 17 augusti 1901: "Jag ämnar inte ha någon skola i vinter, jag tröttnade förra vintern, då jag ensam fick sköta undervisningen både för- och eftermiddagar och släpade ut mig så jag knappt hängde ihop - med otack som lön. Få elever, som dugde något till: en mängd medelmåttiga flickor, som aldrig borde ta i en pensel. Då min bäste elev, en ovanligt stor begåvning, som var den enda ljuspunkten i samlingen, plötsligt gav målarkonsten på båten och gick över till teatern, där han mottogs med öppna armar, tröttnade jag på det hela. Nordström har nog predikat för mig om det olämpliga i detta, men jag kan inte göra på annat sätt." För så var det, att den unge målarbegåvningen John Ekman, mitt i sina framgångsrika konststudier för nationalmålaren Richard Bergh, valde att överge bildkonsten, för att i stället söka sig till teaterns tiljor. Under åren 1900-03 var han anställd vid Svenska teatern och 1904 grundade han Lilla teatern tillsammans med A. Eckerman. Senare följde för den i Stockholm födde Ekman många år vid Lorensbergsteatern och Göteborgs stadsteater, vars ensemble han tillhörde i närmare tre decennier. Under dessa år gjorde han en betydande insats som skådespelare, med framträdanden i ett stort antal ledande roller. John Ekman hade bland annat titelrollen i Ibsens "Peer Gynt" 1919, en uppsättning som tillhörde de främsta konstnärliga framgångarna för Lorensbergsteatern. Konstnärsådran kom åter till uttryck 1920 då John Ekman medverkade vid utformningen av dekoren till Glucks "Orfeus och Eurydike". Ekmans skisserade dekor till första scenen var antagligen det radikalaste försök, som dittills gjorts vid Lorensbergsteatern att introducera de nya idealen på teatermåleriets område i Sverige. Annars var måleriet ett passerat stadium för honom, något som med åren antog en i det närmaste hobbymässig karaktär, långt ifrån de kraftprov han i sin ungdom hade presterat inför Richard Bergh. Vid sidan av teatern kom John Ekman även att verka inom filmen. Redan 1912 filmdebuterade han i Georg af Klerckers kortfilm "Dödshoppet från cirkuskupolen" och under åren medverkade han i över 80 filmer, där han bland annat spelade mot storheter som Gösta Ekman d ä, Edvin Adolphson och Victor Sjöström. Som en parentetisk koppling till den avbrutna konstnärskarriären kan nämnas att John Ekman 1915 hade en roll i den i dag tämligen bortglömda dramafilmen "Kampen om en Rembrandt", vilken spelades in vid Svenska biografteaterns ateljé på Lidingö. Betraktar man den nu aktuella målningen "Skiss från Lidingön" är det inte utan att man känner viss sympati för Richard Berghs drastiska respons på Ekmans karriärbyte. Tanken svindlar inför vad den unge talangen skulle ha kunnat åstadkomma inom den svenska konsten om han fortsatt den bana som han på ett så strålande sätt hade inlett på Konstnärsförbundets andra skola. Att se denna framtid gå förlorad måste ha tärt